Igentligen så har jag det ganska bra emot hur andra har det.Idag så kom en dam och satte sig brevid mig på bänken medans jag väntade på mamma som var i affären.Jag undrade vrf hon satte sig där just,men när mamma kom och vi gick ut så såg jag damen ur fönstret.Hon såg så sorgsen ut precis som att hon saknade något.Men när jag såg den där sucken ville jag bara gå fram och krama henne.Om jag bara kunde ha sagt hej...

Ibland så får jag världens chans som t.ex svara på en fråga på lektionen som jag kan och har ett bra svar på,eller bjuda upp den här killen på dansen som jag tittar efter ibland.Men nej vet ni vad jag vågade inte räcka upp handen och jag vågade inte bjuda upp killen,rädd för att bli nobbad fast dansläraren sa att alla ska säga ja!Jag hatar mig ibland asså.När jag inser att jag hade världens chans där!Att ödet ville att jag skulle göra det då,men jag vågade inte och det kommer jag ångra hela mitt liv!Jag vill värkligen inte ångra något i mitt liv,men jag ångrar så otroligt mkt!Sååå himla mycket.Redan nu vet jag att jag inte kommer vara nöjd med mitt liv när jag är gammal.Men jag hoppas Gud att du har planer för mig i framtiden.Bra planer:)

Det är så många gånger jag har önskat att jag bodde hos en rik familj.Vrf kunde inte mina föräldrar äga miljoner?Vrf bor inte jag i ett fint stort hus?Det känns som om att alla har värkligen allt och får allt vad dem vill.Resa hur mycket som helst medans jag måste åka till samma ställe varje år för att jag har släktingar på det stället.Anledningen till att jag skriver om det här är för att jag så gärna vill åka på ett läger som är efter jul någongång.Men jag tror inte jag kmr att få det för pappa har lagt väldigt mycket pengar på hemmet.För typ allt är ju "sönder".Taket behövdes byta,bilen behövde fixas,hans cykel gick sönder,han betalade en resa vi åkte på.Åå det här lägret kostar 2000 kr så jag tror inte det blir något:(( åå vad jag hade önskat att vi var rika,då skulle jag få åka med mina kompisar...

Efter jag börjat i högskolan så förlorade jag endel vänner men jag fick också massa nya vänner,men nu håller några av mina närmaste vänner på att glida iväg.Dem har fått många nya vänner också.Men komigen!kan dem inte komma till min del av skolan och säga hej iallafall 1 gång??Jag vet inte hur dem tänker men jag kanske inte är lika "viktig" längre.Men det braiga med att ha börjat i en ny klass är att jag har fått många nya vänner!:)

Ända sen jag började 8:an har saker och ting förändrats som mina kompisar!Jag har bestämt mig för att vara en anonym bloggare så jag ska nog inte nämna mina vänners namn.Eller är vi 4 fortfarande vänner?Iallafall,innan 8:an så var vi riktigt tajta vänner men nu...det är precis som att vi inte känner varandra på skolan.Det känns som att M skäms över oss.Det känns som att hon inte vill att vi ska vara där.Vi går inte i samma klass men har gjort det och när jag skriver vi menar jag min bästa vän E och mig.M är så kall när hon pratar med oss och hon förändras beroende vilka kompisar hon är med.Det kanske är för att hon nästan har en "pojkvän" och tycker kanske att jag och E inte duger som vänner..Eller!?Jag ser mig inte som en "cool" person men M har aldrig brytt sig om det.Jag saknar min gamla goa glada M..Jag frågade henne en gång med sms om hon var sur på mig men det enda jag fick till svar var: Va?Ne.

Känner jag henne rätt så skulle hon skämta bort det men inte nu längre,när jag sms:ar henne numera så svarar hon inte heller:/ Hur ska jag göra??

Min andra vän F har inte ändrats men på skolan så säger hon aldrig hej om inte jag säger hej först.

Så skönt att kunna skriva av sig nu.

Love LOL